Migration är en komplex process som inkluderar många ibland svåra och emotionella beslut och dilemman som behöver beaktas. Till exempel, vem tar hand om de äldre när vi flyttar?
Det är titelfrågan för forskningsprojektet Who Takes Care of the Elderly When We Leave? Negotiating Care in Transnational Families in the Nordic-Baltic Region and Beyond (TransCareNet). Projektet ser på transnationell omsorg om åldrande släktingar både från perspektivet av migranter från nordiska och baltiska länder samt Ukraina som är bosatta i Island, Litauen och Sverige, och från perspektivet av välfärdsleverantörer, ideella organisationer och migrantorganisationer.
Projektledare Maarja Saar, docent vid Mittuniversitet i Sverige, lyfter synlighet för ämnet som en huvudsaklig aspekt projektet vill adressera. Projektet vill informera beslutsfattning med insikter om de behov som finns hos migranter som har omsorg av äldre släktingar i andra länder.
– Ökad medvetenhet är det första steget. Största delen av forskningen om så kallad transnationell omsorg handlar om omsorg av barn och inte äldre släktingar. Men det är de facto en ganska vanlig praxis, många migranter reser fram och tillbaka för att hantera omsorgen om äldre släktingar eftersom det finns moraliska skyldigheter kopplade till det. Till och med ukrainska flyktingar reser hem för att ta hand om äldre oberoende av kriget, säger hon.
Brist på ansvarstagande i frågan
Migranter som har äldre släktingar i behov av vård i andra länder hanterar ofta komplicerat emotionellt arbete vilket de skulle behöva stöd med. För någon som bott utomlands många år kan det till exempel vara svårt att navigera äldreomsorgstjänster i ursprungslandet där de har föräldrar i behov av vård.
Men intervjuer med olika aktörer som jobbar med migrationsfrågor visar att en av de största utmaningarna som hindrar stödet till denna grupp är brist på ansvarstagande och lagstiftning.
– Det är lite av ett ingenmansland, det vill säga att ingen anser sig ha ansvaret för denna fråga eftersom den sträcker sig över landsgränser, säger Saar.
Möjlighet att ta hand om äldre beror på arbete och familjesituation
Att inte ha möjlighet att ta hand om åldrande föräldrar kan skapa dåligt samvete och förmågan att erbjuda transnationell omsorg är ofta beroende på migrantens position i arbetsmarknaden visar projektet.
– När ett problem eller nödsituation uppstår, behöver man kunna mobilisera sig fort. Då behöver man ett flexibelt jobb eller en väldigt flexibel arbetsgivare så att man kan åka i väg till ursprungslandet och erbjuda omsorg. Formaliserad betald ledighet och ökad flexibilitet vid akuta situationer är därför viktiga åtgärder som denna grupp behöver, säger Maarja Saar.
En annan aspekt är migrantens familjesituation. De som har små barn kämpar mer med att erbjuda transnationell omsorg för äldre släktingar, enligt henne.
– För dem är det speciellt komplicerat. De kan inte lämna sina barn hur som helst, speciellt om de är ensamstående föräldrar, vilket många till exempel ukrainare i Norden är, eftersom männen är kvar i Ukraina, säger hon.
Flytta tillbaka eller ta med de äldre?
Eftersom omsorg över landsgränserna är krävande står migranter med äldre föräldrar i behov av vård inför dilemmat om de ska flytta tillbaka till ursprungslandet eller ta med föräldrarna till värdlandet.
– Vi har sett exempel där personer har försökt ta sina föräldrar till Sverige, till exempel, för att de ska kunna få vård där. Men även om Norden har starka väldfärdstater är lagstiftningen kring att hämta sina föräldrar väldigt komplicerad och ofta så vill föräldrarna inte ens flytta. Om man hämtar dem bara för en tidsperiod är det svårt för dem att få tillgång till hälso- och sjukvård. Och de äldre som faktiskt har flyttat upplever ofta ensamhet och är i behov av socialt stöd. Så jag skulle säga att det oftast slutar med att migranterna reser fram och tillbaka till föräldrarna för att erbjuda dem stöd och omsorg, berättar Saar.
Av de tre länderna som deltar i projektet skiljer sig Lettland ut som ett intressant exempel eftersom de har folk som flyttar tillbaka dit för att ta hand om äldre släktingar.
– För litauiska migranter kan den moraliska dimensionen vara större än för nordiska medborgare, eftersom det är ett samhälle där det fortfarande i hög grad förväntas att barn tar hand om sina föräldrar. Av den anledningen finns det en ganska stor återvändandemigration till Litauen, säger Saar.
