De nordiska länderna kännetecknas av sekulariserade samhällen. Majoriteten av befolkningen anser sig inte vara religiösa, men de flesta är inte heller uttryckligen ateister. De som är religiösa kan uppleva att det är stigmatiserat att vara det i Norden och att andra ser det som konstigt att tro på Gud.
Evelina Lundmark, forskare i religionssociologi vid Uppsala universitet, leder ett NordForsk-finansierat forskningsprojekt som ingår i det relativt nya forskningsfältet studier av icke-religion. Inom forskningsfältet intresserar man för de som i religionsvetenskapliga enkätundersökningar kryssar för ’no religion’.
– Fältet startade med att man studerade explicita icke-religiösa rörelser såsom ateism, humanism och skeptism. Nu fokuserar man mest på dem som finns mellan ateister och religiösa. Man vill ta reda på vad det betyder att ha ’no religion’ och hur dessa personer relaterar till religion och existentiella frågor, säger Lundmark.
Projektet Banal (Non)Religion: Secular Imaginaries in Contemporary Pop-Culture undersöker hur en sekulariserad världssyns förmedlas via populärkultur i Sverige, Norge, Danmark och Finland.
– Populärkultur kan säga oss något om vilka medvetna och omedvetna grundantaganden som finns i ett samhälle, utifrån de antaganden de som skapar denna kultur gör om sin publik. För att till exempel skapa ett tv-program måste man utgå från att publiken ser ut på ett visst sätt, och förvänta sig att de har tidigare kunskaper om vissa saker, säger Lundmark.
Livet efter döden i den sekulära tiden
Som material för studien använder projektet filmer, tv-serier, poddsändningar och ståuppkomik-shower.
– Det vi redan nu har kollat på är hur död och begravning framställs i nordisk film och tv. Till exempel har det norska teamet undersökt det norska tv-programmet Takk for alt där en komiker iscensatte sin egen begravning och gjorde parodi av begravningar.
Forskningsprojektet bygger på boken A Secular Age av Charles Taylor, som bland annat menar att en stor skillnad mellan nutiden och tidig medeltid är synen på tid.
– Enligt Taylor fanns i den tidiga kristna världssynen, liksom i förkristen tid, en idé om helig tid. Till exempel vid högtider upphörde den vanliga tiden att existera för en stund och man existerade i en annan tid och rum. Numera är den sekulära tiden konstant utan avbrott och det har vi sett återspeglas i nordiska filmer om döden. Livet efter döden avbildas väldigt sällan, men då det görs är det ofta som en lycklig del av det vardagsliv personen levt innan döden. Livet efter döden kan till exempel vara en plats som var viktig för hen i livet. Det verkar inte finns en idé om något evigt eller en Gud, förklarar Lundmark.
Att livet efter detta sällan förekommer i den nordiska filmen visar också att det finns ett grundantagande om den nordiska befolkningen att de inte tror på ett liv efter döden, eller i alla fall att livet efter döden inte är viktigt nog att spekulera i.
– Det intressanta och viktiga för oss i Norden är här och nu, vad vi gör av vår tid medan vi lever och hur vi relaterar till våra nära och kära visar porträtteringen i nordisk film, säger Lundmark.
Kyrkan som en kulturell och moralisk institution i Norden
Projektet har också undersökt synen på präster i moderna nordiska filmer. Enligt resultaten framställs präster ofta mer som experter på sorg eller moral snarare än någon som förmedlar kontakten med Gud.
– Det återspeglar hur man ser kyrkans roll i samhället i dag. Vi har inte kollat specifikt på det i projektet, men jag tror till exempel många svenskar ser Svenska kyrkan som en kulturell eller moralisk institution. Man vill att kyrkan ska reflektera det man anser vara svenska värderingar. När man går till kyrkan på jul ser man det som en kulturell aktivitet snarare än en religiös aktivitet, säger Evelina Lundmark.
Även om alla de nordiska länderna haft samma utveckling mot mer och mer sekulariserade samhällen har de nationella kyrkorna i Danmark, Norge och Sverige valt ganska olika vägar som reaktion på att folk går mindre i kyrkan, något Lundmark tycker är intressant.
– Till exempel har Danska kyrkan gått mer in för idén om att vara förmedlare av ett danskt kulturarv och kulturreligion. På andra sidan har Svenska kyrkan varit mer försiktig i relation till att se sig som förmedlare av kulturarv och mot termer som kulturell kristendom. Men färre danskar går ur kyrkan medan Svenska kyrkan har tappat mest medlemmar av alla tidigare statskyrkor i Norden.
Till näst ska projektet undersöka poddsändningar som handlar om hjärnan och mental hälsa med syfte att se vilka antagande man gör om vad som är rationellt. Projektet ämnar också skapa en metodologi för att undersöka vilket inflytande sociala medier har på den sekulära världssynen i Norden.
