För tre år sedan startade Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Sedan februari 2022 har miljontals flyktingar flytt från Ukraina. De flesta till närliggande länder, men en del hela vägen norr till de baltiska och nordiska länderna.
Det stora antalet nyanlända har utmanat kapaciteten i mottagningsprocessen på alla nivåer, allt från registrering till boende och skolgång, i mottagarländerna. Det har lett till snabba förändringar i politiken och strategierna för strukturell lokal flyktingintegrering. Projektet Influx of migrants following Russia's invasion of Ukraine: Integration and Governance Dynamics in Nordic and Baltic States (INFLUX) studerade de ukrainska flyktingarnas situation som saknar motstycke i Norge, Sverige, Finland, Estland och Litauen.
Sju ”policy briefs” utgående från projektets olika vinklar har publicerats. NordForsk har sammanfattat de sju policy brief-texterna och INFLUX-projektets viktigaste resultat i rapporten Refugee Integration and Governance in the Nordic-Baltic Region.
Projektet, som leds av Liv Osland från Høgskulen på Vestlandet (HVL) och Cathrine Talleraas från Michelsen Institute (CMI) i Norge studerade allt från ankomst i mottagarland, integration i mottagarland till transnationalism och potentiell emigration från värdlandet.
– Vårt projekt omfattar viktiga delar av den övergripande flyktingcykeln, som är kopplad till integrationsprocesser. Viktiga frågor som vi ställer är vilka är effekterna av de nya politiska riktlinjerna för att integrera flyktingar, och hur kan de förbättras? Vad kan vi lära oss för framtiden? säger Liv Osland.
Variation i resultaten mellan länder
Projektets resultat kan delas in i tre huvudsakliga områden: integration på arbetsmarknaden, förvaltning av flykting- och migrationsfrågor samt integration av unga och familjer. En övergripande slutsats av projektet är att de länder i Norden och Baltikum som undersöktes har väldigt olika integrationsprocesser, förvaltning och migrationspolitik.
– När det gäller integration på arbetsmarknaden förväntade jag att det skulle finnas skillnader mellan länder, men jag blev ändå förvånad över hur betydande skillnaderna var, till exempel mellan Estland och Norge. En stor andel av de ukrainska flyktingarna i Estland, både män och kvinnor, får arbete ganska snart efter sin ankomst. Detta har inte varit fallet i Norge. Vi har inte studerat orsakerna till detta, men generellt sett kan man anta att integrationspolitiken är en viktig förklaring till situationen i Norge, säger Osland.
Estland har inte haft många flyktingar tidigare till skillnad från Norge som har stor erfarenhet av immigration och flyktingintegration och har haft en utspridningsstrategi i många år. Flyktingar i Norge får inte välja var de bor utan bosätts över hela landet. Men på långsikt flyttar många flyktingar ändå till mer centraliserade bostadsområden. Forskningsresultat från Estland, som inte har en sådan strategi, visar att ukrainska flyktingar, åtminstone på kort sikt, bor geografiskt mer utspritt än andra etniska minoritetsgrupper.
– Preliminära resultat visar att Norges strategi har motstridiga mål. Den sprider flyktingar över hela landet, men det passar inte alltid ihop med verkligheten på arbetsmarknaden. De preliminära resultaten antyder att en mer flexibel strategi kan förbättra både arbetsmarknadsintegrationen och den regionala utvecklingen, säger Osland.
Beträffande integrationsprocesser visade projektet att transnationella nätverk och starka band till Ukraina i Estland också främjade lokala nätverk och integrationsprocesser. Trots effektiva digitala system för att stödja integrationsprocesser förblev kontakten med den estniska lokalbefolkningen begränsad på grund av sociala och språkliga hinder.
En helt annan del av projektet riktade in sig på den norska gränskontrollen vid den norra gränsen till Ryssland. Här visar resultaten att invasionen av Ukraina också ledde till förändringar i gränskontrollerna, utöver regeländringar drog gränspoliserna nytta av erfarenheterna från den så kallade ’flyktingkrisen’ 2015 och var därmed bättre förberedda på att hantera förändringarna 2022, till exempel när det gäller samarbete mellan olika myndigheter.
Läs om projektdelen som fokuserar på integration av unga och familjer i Integrationen af unge ukrainske flygtninge kræver en helt ny strategi.
Påverkan på integrationspolitiken
Projektet har väckt stort intresse hos forskare och lokala ledare och koordinatorer som jobbar med flyktingsintegrering, men också hos allmänheten, enligt Liv Osland.
– Vi hoppas att projektet bidrar till bättre policyarbete och ett mer evidensbaserat beslutsfattande i regionen. Genom att understryka vilka åtgärder som fungerar och vilka utmaningar som finns vill vi stärka både den nationella och regionala integrationspolitiken. På lång sikt kan det leda till bättre integrationsprocesser, fler flyktingar på arbetsmarknaden och en mer inkluderande samhällsutveckling i Norden och Baltikum, säger hon.
INFLUX-projektet är ett resultat av ett särskilt uppdrag som NordForsk fick av Nordiska ministerrådets sekretariat att finansiera forskningsaktiviteter med relevans för integrationen av flyktingar från Ukraina i de nordiska länderna. Syftet med utlysningen var att dra nytta av befintliga, utmärkta nordiska forskarnätverk från NordForsks forskningsinitiativ om migration och integration.
Läs mer om INFLUX-projektets resultat i rapporten Refugee Integration and Governance in the Nordic-Baltic Region.
