För att främja den gröna omställningen och ett hållbart jordbruk vill Europeiska unionen minska på användningen av mineralgödsel och bekämpningsmedel. Men det har konsekvenser för lokala produktionsmängder och i Baltikum och Norden där självförsörjningsnivå för frukt och grönskar redan är låg, kan detta bli ett problem.
– I Estland till exempel är bara cirka 10 till 12 procent av den frukt som konsumeras lokalproducerad. Och om vi nu ber lantbrukarna att minska på gödsel och bekämpningsmedel så är vi rädda att vi kommer ha ännu mindre lokal frukt, säger Ulvi Moor från Estonian University of Life Sciences
Moor leder forskningsprojektet Innovative sustainable Nordic-Baltic horticulture (InNoBaHort) vars syfte är att hitta lösningar på dilemmat hur man ska minska användningen av mineralgödsel och bekämpningsmedel utan att negativt påverka den lokala frukt-, bär- och grönsaksproduktionen i Norden och Baltikum.
– Lokal frukt är en viktig del av en hälsosam diet och det är mer hållbart eftersom frukterna inte har transporterats från andra sidan världen. Så vi måste stödja och bevara den lokala produktionen. Syftet med projektet är att hjälpa lantbrukarna att ta forskningsbaserade beslut, säger Moor.
Projektet är ett samarbete mellan forskningsgrupper i Estland, Finland, Sverige, Norge och Litauen. De jobbar med två huvudsakliga ämnen, att minska gödsel och behovet för växtskydd. Projektet fokuserar på jordgubbar, äpple och svarta vinbär.
– Dessa frukter och bär är de viktigaste för vår region. Äpple är den enda frukten som kan konsumeras nästan året runt här och svarta vinbär och jordgubbar är de huvudsakliga bärgrödorna i vårt klimat, säger Moor.
Mindre kväve, samma skörd?
De finska och estniska teamen samarbetar kring att skapa en gödselhanteringsplan för jordbrukare genom att analysera bladprover.
– Vi gör bladanalyser med modern teknik i form av en röntgenspektrometer, som gör det möjligt att få resultat mycket snabbare än med konventionella metoder. Bladanalys visar växternas näringsstatus på ett mer exakt sätt än jordmånsanalys. Vi analyserar blad med en modern teknologi som kallas röntgenspektroskopi eftersom bladanalys är mer precist än jordmånsanalys. Vi undersöker vilka element som kan minskas så att vi hittar ett optimalt intervall och kan berätta för jordbrukarna hur mycket gödsling som är tillräckligt, förklara Moor.
Forskarna testar olika kvävenivåer för jordgubbsodlingen i Finland och Estland eftersom mineralgödsel med kväve har hög miljöpåverkan.
– Våra experiment fortsätter i ett år till, men vi har redan sett att även om vi minskar mängden kväve med så mycket som en tredjedel så minskar inte skörden. Så det kan bli möjligt att använda mindre kväve i framtiden, men först måste vi säkerställa att det inte påverkar fruktens kvalitet. Mängden socker i jordgubbar kan till exempel minska om mängden kväve i gödselmedlet minskas. Men det är förhoppningsvis inte så mycket att konsumenten känner någon skillnad i smaken på jordgubbarna, säger Moor.
Innovativt växtskydd
Teamet i Litauen arbetar med att beskydda växter, särskilt med att skydda jordgubbar från deras största hot, nämligen Botrytis cinerea, så kallad gråmögel.
– Vanligtvis bekämpas denna sjukdom med syntetiska fungicider men det litauiska teamet försöker att ersätta dem med biologiska alternativ. De har utvecklat bakteriepreparat och växtbaserade medel. Resultaten är mycket lovande, i experiment var de växtbaserade produkterna mer effektiva än de kemiska medlen på en plantsort. Dessa växtbaserade bekämpningsmedel är inte ännu kommersiella produkter, men resultaten ger oss hopp om att vi i framtiden kan ersätta en del syntetiska svampgifter med biologiska produkter, säger Ulvi Moor.
Samtidigt leder teamen i Sverige och Norge forskning om sjukdomen fruktträdskräfta som orsakas av svampen Neonectria ditissima. Sjukdomen är ett stort hot för äpplen i Norden och Baltikum. Den svenska gruppen studerar svampens patogenicitet och olika äpplesorters mottaglighet för Neonectria ditissima.
– Det finns ingen information om vilka äppelsorter i Estland som är mottagliga för sjukdomen. Vår estniska doktorand samarbetar därför med teamet i Sverige om detta och får samtidigt den värdefulla möjligheten att arbeta tillsammans med erfarna forskare inom fältet. För att förstå sjukdomens smittsamhet och de olika sorternas mottaglighet extraheras DNA från sjukdomsskadade äppelträd i olika länder och sedan utförs inokuleringsförsök. Målet är att hitta äppelsorter som är mindre mottagliga och sedan använda dessa för förädling. Det finns inga bra växtskyddskemikalier som hjälper mot denna sjukdom, så det är mycket viktigt att försöka skapa mer resistenta sorter, säger Moor.
Ny modell förutspår sjukdomsspridning
En annan arbetsgrupp i Norge utvecklar en modell för sjukdomsprognoser för fruktträdskräfta på äpplen och vinbärsbladfläck (Mycosphaerella ribis) på svarta vinbär. De använder data från sporfällor i Finland och Norge och data från lokala väderstationer för att modellera och förutse sjukdomsspridningen
– Modellen hjälper till att förutsäga när sporerna släpps ut och när det är mest sannolikt att de hamnar i fruktträdgården och infekterar träden baserat på temperatur och nederbörd. Detta hjälper jordbrukarna att vara mer precisa vid besprutning med fungicider och att undvika onödig besprutning.
